sannaleevin

Yes I'm back med nya åsikter, eller ah nya ska jag väl inte säga men. Jag kanske borde göra det till en grej jag skriver om varje dag, "dagens klagomål". Låter fint tycker jag! Men hur som helst, det jag tänkte prata om var åter det här med kärlek blandat med tonåringar och allt sånt som bara har gått fullständigt till överdrift tycker jag. Jag menar om det kanske är någons första seriösa förhållande då är det ungefär så att de säger "jag älskar dig" efter en vecka, flyttar ihop efter 2 veckor, förlovar sig efter 3 och skaffar barn efter 4 veckor. Hur sjukt är inte detta liksom? Okej riktigt så illa är det väl inte, men i princip! Är man 17 år och har varit tillsammans i ett par månader då är det nästan ett måste att förlova sig också. De tror helt seriöst att deras förhållande är så speciellt och fint att de kan vara tillsammans i en hel evighet och bestämma det vid 17 års ålder? Det är riktigt absurt faktiskt! Man har inte sett en bråkdel av världen eller av något, man har ju ingen aning om vad man egentligen vill... Man lurar sig själv typ, man är så himla kär och man ser bara enhörningar och regnbågar vart man än är med sin älskade. Men egentligen så är det bara hormoner och ren tonårskärlek. Om man nu tror att man kommer gifta sig med sin älskade vid 17 års ålder så kan man väl åtminstone vänta ett par år och se hur allt är då. Om man fortfarande vill samma sak eller om man har ändrat sig fullständigt. Jag förstår faktiskt inte varför man ska skynda på allt sånt hela tiden och göra det direkt. Enligt mig ska man vara tillsammans iallafall 4-5 år innan man ens kan komma på tanken med giftermål och hela den biten. Det stördaste är ju när 14-15 åringar får för sig att förlova sig.... Hallå eller? Vill ni inte ens dra ut i världen och se vad den har att erbjuda innnan ni fäster er vid någon för livet när man bara är ett barn på 14 år...

Yes I'm back med nya åsikter, eller ah nya ska jag väl inte säga men. Jag kanske borde göra det till en grej jag skriver om varje dag, "dagens klagomål". Låter fint tycker jag! Men hur som helst, det jag tänkte prata om var åter det här med kärlek blandat med tonåringar och allt sånt som bara har gått fullständigt till överdrift tycker jag. Jag menar om det kanske är någons första seriösa förhållande då är det ungefär så att de säger "jag älskar dig" efter en vecka, flyttar ihop efter 2 veckor, förlovar sig efter 3 och skaffar barn efter 4 veckor. Hur sjukt är inte detta liksom? Okej riktigt så illa är det väl inte, men i princip! Är man 17 år och har varit tillsammans i ett par månader då är det nästan ett måste att förlova sig också. De tror helt seriöst att deras förhållande är så speciellt och fint att de kan vara tillsammans i en hel evighet och bestämma det vid 17 års ålder? Det är riktigt absurt faktiskt! Man har inte sett en bråkdel av världen eller av något, man har ju ingen aning om vad man egentligen vill... Man lurar sig själv typ, man är så himla kär och man ser bara enhörningar och regnbågar vart man än är med sin älskade. Men egentligen så är det bara hormoner och ren tonårskärlek. Om man nu tror att man kommer gifta sig med sin älskade vid 17 års ålder så kan man väl åtminstone vänta ett par år och se hur allt är då. Om man fortfarande vill samma sak eller om man har ändrat sig fullständigt. Jag förstår faktiskt inte varför man ska skynda på allt sånt hela tiden och göra det direkt. Enligt mig ska man vara tillsammans iallafall 4-5 år innan man ens kan komma på tanken med giftermål och hela den biten. Det stördaste är ju när 14-15 åringar får för sig att förlova sig.... Hallå eller? Vill ni inte ens dra ut i världen och se vad den har att erbjuda innnan ni fäster er vid någon för livet när man bara är ett barn på 14 år...