sannaleevin

Som ni kanske vet är jag en sjukt negativ person och kan alltid hitta negativa saker för i stort sätt allt. Men självklart är jag positiv till saker också. Men en grej som jag undrar är vad fan är meningen med livet? (gött filosofisk nu Sanna). Man föds, går i skolan, jobbar sen typ dör man. Man kämpar för sin överlevnad och för att ha kul en stund, men vad får man ut av det? Saker som man ändå kommer glömma bort med tiden? Man går i skolan för att en dag kunna ha erfarenhet nog att skaffa ett bra jobb och kunna köpa sig det man vill ha. Men vad är meningen med allt? Hur jag än vrider och vänder på det hit och dit så förstår jag ändå inte. Jag hittar inte någon speciell mening alls faktiskt... Vissa ser ju på allt som om att skaffa barn är meningen med allt så att man kan få nya generationer hela tiden. Men kan det verkligen vara enda anledningen? Att ha en bajsande, skrikande, krävande, irriterande och söt unge och det är meningen med allt. Eller så är det så att det inte ska finnas någon mening bara att vi finns och vi gör det vi gör och vi är vad vi är. Vi blir kära, sen skiter det sig och om igen. Man blir sårad och sen är man glad igen, men vågar inte öppna upp sig själv igen för att man är fortfarande rädd. Människan är typisk och ond... det finns ingen mening med något, alla är olyckliga på ett eller annat sätt och vi är till för att förstöra . Där har jag hittat min efterlängtade mening...

Som ni kanske vet är jag en sjukt negativ person och kan alltid hitta negativa saker för i stort sätt allt. Men självklart är jag positiv till saker också. Men en grej som jag undrar är vad fan är meningen med livet? (gött filosofisk nu Sanna). Man föds, går i skolan, jobbar sen typ dör man. Man kämpar för sin överlevnad och för att ha kul en stund, men vad får man ut av det? Saker som man ändå kommer glömma bort med tiden? Man går i skolan för att en dag kunna ha erfarenhet nog att skaffa ett bra jobb och kunna köpa sig det man vill ha. Men vad är meningen med allt? Hur jag än vrider och vänder på det hit och dit så förstår jag ändå inte. Jag hittar inte någon speciell mening alls faktiskt... Vissa ser ju på allt som om att skaffa barn är meningen med allt så att man kan få nya generationer hela tiden. Men kan det verkligen vara enda anledningen? Att ha en bajsande, skrikande, krävande, irriterande och söt unge och det är meningen med allt. Eller så är det så att det inte ska finnas någon mening bara att vi finns och vi gör det vi gör och vi är vad vi är. Vi blir kära, sen skiter det sig och om igen. Man blir sårad och sen är man glad igen, men vågar inte öppna upp sig själv igen för att man är fortfarande rädd. Människan är typisk och ond... det finns ingen mening med något, alla är olyckliga på ett eller annat sätt och vi är till för att förstöra . Där har jag hittat min efterlängtade mening...